Lilla familjen Engkvist

Det var visst inte igår jag uppdaterade min blogg upptäckte jag när jag gick in på den nyss.. Mina kära läsare har väl gett upp en uppdatering från mig för längesen.. *ler smått*  

Det är nästan en hel månad sedan jag uppdaterade bloggen sist. Vad som hänt sedan sist är att jag har haft tre veckors semester. Ja och att min fasta anställning har börjat gälla. Jag skrev ju på papperna den 21/6, men enligt papperna började anställningen inte gälla förens den 1/7. Har alltså varit fast anställd i några veckor nu, och jag har fortfarande inte fattat det. *skrattar*   Jag känner fortfarande en enorm lycko och trygghets känsla så fort jag tänker på det, men jag har inte riktigt fattat det, att det är en FAST anställning jag har nu, att JAG tillhör den "ordinarie personalen" och inte bara en av vikarierna.   Jag har längtat efter och velat ha en fast anställning så mycket, att när jag fick beskedet att jag fått fast, så var lyckokänslan jag fick nästan att jämföra med när jag fick plusset på gravtestet med Milo.   Säger jag det så, så förstår ni kanske hur enormt mycket denna anställning betyder för mig. *ler* Det tog några månader innan jag på allvar fattade att jag var gravid med Milo. Det samma gäller nog detta. *ler*

Ja, förutom att jag då har blivet fast anställd även på papper, så har jag alltså haft tre veckors semester. Börjar jobba igen på måndag, och även om jag har haft en underbar semester o så klart inte hade haft något emot att ha 1-2 veckors semester till, så ska det faktiskt bli skönt att komma igång o jobba igen. Komma in i lite mer normala rutiner.

Vår första semestervecka spenderade vi i Karlskrona med Fredriks bror o familj, där vi campade med våra husvagnar. Det var en super mysig vecka med mycket grillning, besök på deras marin muséum, promenader i centrum mm. Karlskrona är verkligen en supermysig stad! Vi kom dit på måndagen och åkte hem igen på fredagen. Vi hade egentligen velat stanna kvar o campa i ett par-tre dagar till, men vi skulle på möhippa o svensexa på lördagen.

På lördagen var det alltså dags för möhippa o svensexa. Vi tjejer började dagen med att tillsammans med killarna, väcka det blivande brudparet med tutor o andra högljudda "saker".   Sedan körde vi tjejor till en av tjejorna där vi åt en god frukost tillsammans. Killarna stannade kvar hos det blivande brudparet och åt frukost där.
Efter att vi ätigt frukost gjorde vi kronor i guldpapper till oss själva o blivande bruden, medan den blivande bruden fick prova på att göra ett eget halsband. Bruden fick förutom en stor krona, även en slöja samt ett band runt sig där det stod "möhippa" på. Precis lagom utklädsel tycker jag.
Efter att vi ätigt frukost blev vi hämtade av en buss som killarna hyrt. (busschauffören var snäll nog att köra oss medan killarna var o spelade paintball) Det blev en färd in till en borg i Helsingborg, där dem har "fångarna på fortet". Vi fick bl.a prova o gissa på olika sorters spritsorter, hänga upp en av tjejorna i laget (vi delades upp i två lag) i en sele, och sedan med hjälp av rep skulle vi styra henne till olika sidor av väggen, där det hängde leksaker etc som hon skulle plocka ner (med boxhandskar..) och slänga i en hink, klättra på en klättervägg, gå längst en laborint nere i katakomberna mm. Allt var roligt förutom det sistnämnda som jag inte alls tyckte om. Där var verkligen BECKmörkt nere, man såg absolut INGENTING, och den enda hjälp vi hade för att hitta där nere var ett rep som gick längs väggen. Jag har inga större problem med mörker i vanliga fall, men när det är så beckmörkt så att man inte ser ett endaste dugg.. DET klarar jag inte riktigt av. Jag ville bara ut därifrån.   Jag visste att jag skulle tycka att det var jobbigt, men inte SÅ jobbigt. Så skulle jag komma dit fler gånger kommer jag säga ifrån att jag inte klarar av katakomberna.
Anyhow. Efter fångarna på fortet satte vi oss på gräsmattan utanför där vi fikade med bullar vi tagit med oss. Efter det bar det av till en träningslokal där vi bokat in oss på deras SPA avdelning för att duscha och bada bubbelpool. Slutligen efter det gick vi ner till en mysig restaurang vid havet som vi bokat bord på. "Sillen & Makrillen" hette den. Till förrätt var det grön sparris med en god sallad med parmensanost och laxrom på/till. Huvudrätten var oxfilé med potatis, en jättegod sås, och grön sparris. Till efterrätt blev det vit chokladmoussé (eller vad det nu var) med jordgubbar. Jätte gott alltihopa! Efter restaurangbesöket avslutade vi kvällen på en krog där det var karaoke. En jätte mysig dag och jag är säker på att bruden uppskattade den väldigt mycket.

Efter allt detta har det varit endags utflykter. Har bl.a varit i Åhus, Tyskland (bordershoppen), varit på stranden, på Landskrona karnevalen mm. Har haft en minst sagt härlig semester!

I övrigt så känns det som att Milo utvecklas allt mer o mer nu. Man märker det i hans motorik, och han säger fler ord nu. Han säger "mamma, pappa, tack, traktor, blomma och titta".   Han är, tyvärr, även inne i en period då han har ett fruktansvärt humör så fort han inte får som han vill. Så fort han inte får som han vill skriker han så att folk nästan kan tro att vi misshandlar han, slänger sig på golvet, och lyckas tom. pressa fram en o annan tår. Väldigt jobbigt är det. Skönt att veta att det går över. Frågan är ju bara när.. *ler smått* Får nog räkna till tio ett ANTAL gånger, innan denna period är över.

Nu ska vi dricka lite kaffe, sedan ska vi köra ner till Trelleborg där vi ska grilla med mina föräldrar och båda mina bröder med familj. Ska bli riktigt mysigt o trevligt.

Jag hade en helt klart positiv och bra dag i fredags.. Först fick jag beröm av en arbetskamrat för mitt arbete. Hon sa till mig "jag tycker att du är duktig Lina. Du jobbar lugnt och får ändå sakerna gjorda i tid". Kändes jätte bra och roligt att få lite positiv feedback för mitt arbete. I o med att jag trivs så bra där, och tycker själv att jag är duktig på mitt arbete. Men ibland behöver man höra det från andra också, få lite positiv respons. Efter att hon sagt det, blev jag jätte glad som sagt, och så tänkte jag "kan alltid hoppas att det kommer fram till chefen också innan vi ska prata om min vidare anställning i aug."  

När jag sedan skulle köra hem för dagen blev jag inkallad till chefen. Tror ni jag blev nervös då eller? *skrattar* Blir man inkallad till chefen tänker man ju nästan alltid genast "hjälp.. vad har jag nu gjort?", även om man så vitt man själv vet, inte har gjort något fel. *ler*   Men, hon sa direkt "du behöver inte vara nervös", och så log hon mot mig. Lätt för henne att säga.. haha   Sedan frågade hon hur länge jag har "papper på att vara där", och sedan hur jag trivs med arbetet och i gruppen, om det känns som att jag kommit bra in i det. Jag sa som det var att "jo jag trivs jätte bra och tycker att det är roligt att köra till jobb. Och det känns som att jag kommit bra in i gruppen". Det tyckte hon lät bra. Sedan ringde hennes telefon, och det var ett viktigt samtal, så hon var tvungen att ta det.. Så där fick jag sitta och vara nervös, medan hon pratade i telefon. Ni kan tro att mitt hjärta bultade.. Satt och tänkte "snälla, erbjud mig en fast tjänst, snälla, erbjud mig en fast tjänst". *skrattar*   Var verkligen super nervös. Efter vad som kändes som en hel evighet la hon äntligen på luren.
Sedan sa hon dem magiska orden. Hon sa att hon funderat och hört sig för om mig, och att hon tänkte erbjuda mig en tills vidare anställning. Jag trodde att jag skulle börja gråta (av glädje) när hon sa dem orden, och så sa jag "jag har lust att ge dig en kram nu". "Ja men klart att du får" sa hon, och så gav jag henne en stor kram.  
Hon hade inte tid att skriva ut och på papperna då, men det skulle hon fixa så att jag kunde skriva på dem på måndag (imorgon). Innan jag gick sa jag "tack så mycket, du har räddat min helg". *ler*
Så tänk på mig imorgon, då blir det riktigt officiellt. *ler*

Jag har fortfarande inte riktigt fattat att jag inte längre bara går på ett tidsbegränsat vikariat, utan att jag verkligen ska vara kvar på detta stället nu, att det är en FAST tjänst (eller tills vidare som det ju så "fint" heter)!! Trodde verkligen inte att jag skulle få besked om det så här tidigt (skulle inte få besked förens i aug någon gång egentligen), och trodde verkligen inte att jag skulle bli fast anställd efter bara tre månader. *ler*

Att äntligen ha fått en fast tjänst betyder verkligen oerhört mycket för mig. Jag har inte haft någon fast anställning sedan jag tog studenten för 10 år sedan.. Jag har bara haft tim anställningar och korta och lite längre vikariat. Jag har haft två prov anställningar, men på det ena stället sa jag upp mig själv för att jag inte trivdes och mådde bra där, och på det andra stället blev jag uppsagd på minst sagt orättvisa grunder efter bara ett par månaders provanställning. Så det känns minst sagt konstigt och overkligt att äntligen efter alla dessa år fått turen på min sida och fått en fast anställning.   Det kommer nog dröja några månader till, innan jag fattar det. *skrattar*   Är så glad över att det dessutom är på ett ställe som jag verkligen trivs på. Jag ville inte bli fast anställd här endast för att jag vill ha en fast anställning, utan för att jag verkligen stormtrivs och VILL arbeta kvar där.

Äntligen kan jag känna mig riktigt trygg! Äntligen kan vi börja planera ekonomin och våra semestrar! Detta innebär även att Fredrik kan vara hemma längre med nästa barn, än han kunde med Milo.  

Jag har fått fast jobb!!!! ÄNTLIGEN!!!! *skriker av glädje*

ÄNTLIGEN har jag fått en fast anställning!!! Wohoo!!!  (eller "tillsvidare" som det så fint heter) Skriver på papperna på måndag. Har knappt fattat det ännu.. Längre inlägg kommer så fort jag har ork över..

Är så obeskrivligt GLAD!! ÄNTLIGEN!!!!!

Veckorna dem springer iväg som vanligt. Har inte uppdaterat bloggen på ett tag nu. Dels så har det väl inte hänt så värst mycket sedan jag senast uppdaterade den, och dels har jag helt enkelt inte orkat och haft tid.

Vi har haft lite otur med sjukdomar, men nu är det väl förhoppningsvis på väg åt rätt håll.
Först drabbades Milo av kräksjukan på lördagen för ett par veckor sedan. Var dålig hela lördagen och söndagen. Sedan på tisdagen tror jag det var, var det Fredriks tur att få kräksjukan. (eller om det var den riktiga influensan) Han var också dålig i ett par dagar. Sedan på torsdagen, lagom till att Fredrik blivet av med sin influensa, var det min tur. Eller rättare sagt, det var natten till torsdagen jag drabbades. Jag mådde konstigt och var trött hela kvällen på onsdagen, men det var inte förens på natten det bröt ut. Skulle ha jobbat kväll på torsdagen, men fick ringa och sjukanmäla mig. Min första "sjukskrivning" sedan jag börjat där. På fredagen mådde jag bättre. Var ledig då, men skulle jag ha arbetat hade jag nog valt att stanna hemma då också, även om jag mådde nästan helt bra. Hade feber hela torsdagen, och man ska ju vara helt feberfri i en hel dag, innan man går tillbaka till arbetet.
Veckan efter (förra veckan) var jag trött men mådde annars bra. Fram till onsdagen. Då åkte jag på en riktigt ordentlig förkylning. Kände mig ordentligt trött o hela kroppen och huvudet. Oturligt nog skulle jag gå på mitt jobbiga "kvällspass tur" på torsdagen; jag jobbar kväll fyra dagar på raken; torsd-sönd, var fjärde vecka. Hade jag inte varit hemma sjuk veckan innan, hade jag sjukanmält mig på torsdagen och varit hemma torsd-fred, eller åtminstone hela torsdagen, för att orka jobba helgen. Men eftersom att jag var hemma sjuk veckan innan ville jag inte sjukanmäla mig igen så länge jag var feberfri. Så trots att jag var störtförkyld och jätte trött i hela kroppen och huvudet körde jag och jobbade. Tog en Alvedon innan jag körde och packade ner näsdukar och nässpray i väskan. *ler*
Det var väldigt jobbigt, men det gick ju ändå, att arbeta. Min förkylning har inte riktigt gett med sig. Har fortfarande en hemsk hosta och nyser i mellanåt. 

För ett par veckor sedan bestämde jag mig för att börja träna zumba ( http://www.zumbafitness.se/?utm_source=google&utm_medium=cpc&utm_term=[zumba_fitness]&utm_campaign=Zumba_SE ). Har varit super sugen på det enda sedan jag såg dem göra reklam för det för ett par/några månader sedan, och har flera gånger tänkt att jag skulle ta reda på mer om det. Men sedan har det inte blivet av. Men för ett par veckor sedan bestämde jag mig för att nu SKA jag börja träna det och ta reda på lite mer om det. Så jag började kolla upp olika ställen där dem "undervisar" zumba, och hittade ett par ställen både i Helsingborg och Landskrona. Skrev sedan ett inlägg om det på facebook och undrade om där var någon som var sugen på att hänga på. Och nu är vi ett litet gäng som ska börja träna zumba i Landskrona i sommar.   Ska bli riktigt roligt. Jag har en skiva hemma med zumba så att jag kan träna hemma också. Oturligt och typiskt nog, så han jag bara prova på det en gång här hemma, innan jag åkte på förkylningen.   Men from. måndag har jag tänkt att jag ska försöka träna ett pass varje dag. Kan kännas skönt och bra att komma i form och komma in i det, lite grand iaf, innan jag sedan börjar träna det i grupp i Landskrona. *ler* Kanske man inte känner sig SÅ dum inför dem andra, i sommar. *skrattar*   Mitt mål var (är) ju att ha gått ner 10 kg tills vi ska till Spanien i okt. Det har stått stilla i rätt många veckor nu, men med hjälp av zumban ska jag väl förhoppningsvis komma igång med viktminskningen snart igen.

Annars.. Fick besked på i torsdags att jag fått min semester beviljad. Så jag ska ha semester v.26-28. Ska bli skönt att ha betald semester i några veckor i sommar.   Vi ska iväg och campa med Fredriks bror m familj vecka 26. Ska iväg till Karlskrona och campa på den campingplatsen där vi hämtade/köpte vår husvagn. Ska bli riktigt mysigt och roligt. Vad vi sedan ska göra dem andra två veckorna har vi inte bestämt ännu.

Vad mer kan jag berätta? Vi har två barnfria helger framför oss att se fram emot. *ler* Mina föräldrar ska ha Milo hos sig fred-sönd den 4-6 juni. Dem har pratat länge om att dem skulle vilja passa han en hel helg, och Fredrik behöver hjälp av mig när han ska börja gipsa på vindsvåningen, så vi slår två flugor i en smäll den helgen; mina föräldrar får äntligen chansen att ha Milo hos sig en hel helg, och vi får gipsat där uppe i lugn och ro. Perfekt!   Vi ska då även passa på att gå på bio tillsammans för första gången på vad som känns som en mindre evighet. *ler* Har tänkt att vi ska se på den nya Robin Hood filmen. Ser fram emot denna helg väldigt mycket. Sedan den 19 juni har vi blivet bjudna på en stor 30 års fest. Det är fem av våra kompisar som har valt att slå ihop sina fester då. Så vi ska på 150 års fest. *ler*   Så då kör vi ner på dagen någon gång och lämnar Milo hos mina föräldrar, sedan passar dem han till söndagen. Ska hämta han vid 11:00.

Tja.. Detta är nog vad jag har att berätta om för denna gången. Nu ska jag försöka få Milo att sluta klättra upp i soffan..

Jag hade ett samtal med chefen igår om min fortsatta anställning. Jag hade fått hem en lapp från arbetsförmedlingen som dem ville att min arbetsgivare skulle fylla i, pga att jag bara är deltidsanställd. På denna lapp skulle min arbetsgivare bl.a fylla i om dem kommer erbjuda mig mer jobb eller ej, samt skriva en kommentar. Det var därför jag hade ett samtal med henne. Jag passade nämligen på att fråga hur det blir efter att mitt vikariat gått ut. Jag sa att när jag var på intervjun inför jobbet, sa hon till mig att det inte blir någon fast tjänst pga att jag har för lite erfarenhet av hemtjänsten. Har ju i princip bara jobbat inne på boenden, innan jag började jobba här. Frågade om det beslutet fortfarande står fast. På detta svarade hon att "ja det står fortfarande fast, för att jag vill lära känna dig bättre, du har ju inte jobbat här i mer än 1½ månad". Jag frågade om det finns en chans att få en fast tjänst, men det ville hon inte svara på rakt ut, utan sa bara "sök inga andra jobb". Dem har ett par stycken som sökt till en utbildning, och som kommer sluta om dem kommer in på utbildningen, och hon ville inte fatta några beslut om anställningar innan hon vet om dem kommit in på utbildningen eller ej. Så jag hoppas just nu mao att både för deras skull, men framför allt för min skull, att dem ska komma in på utbildningen. *ler*

Jag sa till henne som det var att jag trivs verkligen jätte bra och vill fortsätta jobba där, och att jag tycker att det är roligt att köra till jobb, men att eftersom att det är en fast tjänst jag vill ha, håller jag ögonen öppna efter annat, så länge jag bara går på ett vikariat. Så nu vet hon om att jag trivs jätte bra där (och detta hade hon märkt att jag gör) och vill arbeta kvar där, men att eftersom att det är en fast tjänst jag vill ha, håller jag ögonen öppna efter annat. Det känns bra att ha lagt korten på bordet sas, genom att säga att jag trivs jättebra och vill jobba vidare där, och samtidigt pressat henne lite grand genom att säga att jag så länge jag bara går på ett vikariat, håller ögonen öppna efter annat. Trivs dem bra med mig och vill behålla mig, vilket jag har fått känslan av att dem gör, så kommer dem förhoppningsvis göra allt dem kan from nu, för att få mig att vilja stanna och inte söka andra jobb. Jag vet ju att dem är i jätte stort behov av personal.

Folk har reagerat på och tyckt det var fult av henne att säga till mig att hon inte vill ge mig en fast tjänst just nu, men att jag inte ska söka andra jobb. Och det kan jag hålla med om. Men samtidigt förstår jag ju anledningen till att hon sa så. Jag skulle iaf få beslut om hur det blir efter den 30/9 när mitt vikariat går ut, i mitten av aug någongång. Känns som en lång väntan och jag hoppas på att få ett beslut tidigare. Men så länge kommer jag fortsätta köra dit och göra mitt jobb och visa att jag vill jobba där och att jag är bra på mitt jobb. Kommer även fortsätta hålla ögonen öppna efter annat jobb så länge, men jag kommer inte söka jobb aktivt